Ja, det är sedvanlig kvalitet från Östersundsmanglarna, med hjärta och själ brutalt inbakat i de tre spårens mangelbulldeg. Ljudet är lite råare än vanligt, kanske för att det är på plastic. Jag gillar verkligen gitarristens sång, den passar så bra in i manglet och mot Sylens fina avgrundsvrål.
Det är ju bara en sida på flexi, och underbart är kort, som Povel Ramel så riktigt observerade. Men på ett sätt känns det som om Paranoid börjar bli lite för stora; man väntar spänt på nästa släpp, det finns ofta tre versioner av släppen att samla och…jag vet inte. Å andra sidan är det ju trist med kassetter i 20 ex som de närmaste polarna lägger beslag på på fem minuter.
Kan man bli bortskämd av band?
//Gamnacke Fanzine #4, Andreas Bustad, 12/2016
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Viral Age have rescued this one from micro-pressing flexi oblivion, made it into a proper record and even walloped a Disclose cover on as bunce. Coo! Ravening D-beat is, of course, the order of the day, each track a raw, snarling, ragged-at-the-edges blast of thundering punk that steamrollers everything in its path and salts the land once it’s done. After the blurred outpouring of the A-side the flip is opened up by the heavy, mid-paced chug of ‘悲嘆と苦痛’, which provides some much-needed breathing room and what could well be this excellent little EP’s ultimate highlight.
//Collective Zine, Alex Deller, 25/09/2016
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
If you missed out on last year’s flexi, have no fear: here’s a spiffy hard vinyl release of the same tracks with a slick updated layout and a killer cover tacked on for good measure. The A-side tracks are excellent examples of PARANOID’s raw-punk-meets-early-black-metal attack, joining feral bass and D-beats to anguished throaty vocals and NIHILIST/ENTOMBED-style trebly guitar leads. B1 is nothing to write home about, a slow and unmemorable CELTIC FROST influenced plodder, but the side is redeemed by the energetic and entirely faithful cover of DISCLOSE’s “Nightmare or Reality”. This isn’t as essential as their Satyagraha LP, but it’s a solid release and well worth picking up if you missed out of the original pressing.
//Maximum Rocknroll #399, Andrew Underwood, 08/2016